När man adresserar säkerhet på nätnivå så är det i första
hand tillgänglighet som avses. Lyfter man blicken något landar
diskussionen ofta i hur man bäst skyddar sig mot att någon
utnyttjar så väl kända som okända sårbarheter. I den diskussionen
nämns ofta antivirus, IPS/IDS, applikations- och protokollkontroll.
Där föddes sannolikt tanken om universallådan, UTM (Unified Threat
Management). Hur rimmar detta med det egentliga behovet?
När någon önskar skydda sitt nät, eller uttrycker sig att nätet är
infekterat, så är det sällsynt att det är nätet i sig man avser.
Nätet är trots allt bara en bärare av information. I de allra
flesta fallen har informationen och datorerna ett betydligt högre
skyddsvärde och det är där man efterfrågar ett skydd. Krasst är en
magisk låda sannolikt inte hela lösningen. Kanske inte ens en
bråkdel av lösningen i en miljö som kanske är virtualiserad, mobil
eller rent utav delar av ett moln. Kanske är det enda egenliga
skyddet du har att tillgå ett hostbaserat skydd.
Vem säger att UTM behöver vara en magisk låda? Kanske är det bara
så vi uppfattar det. Lek med tanken att begreppet UTM flyttar sig
närmare det som är skyddsvärt. Eller att vi delar upp UTM-lådan i
dess beståndsdelar och placerar dessa där de bäst behövs? Då är
begreppet kanske inte så dumt längre?
Sanningen att säga så behöver vi bättre förmåga att skydda
datorerna och där har vi sannolikt en hel del att lära från det som
började som en magisk universallåda. Flyttar vi teknik såsom
IPS/IDS, applikations- och protokollkontroll närmare det som är
skyddsvärt har vi sannolikt lättare att träffa rätt i en miljö som
klart skiljer sig från det föregående decenniets miljö. Kraftsamla
skyddet kring informationskällorna, istället för att skapa en
ringmur runt alla tänkbara informationskällor som alla har olika
skyddsbehov. Behov som kan bero på informationens art, sättet det
lagras eller hur det används.
Till skillnad från Pandoras ask så innehåller den magiska
UTM-lådan bara goda egenskaper även om vi öppnar den.
Universallösningen är sällan bäst i varje enskild gren, men varje
enskild del är oftast bättre än ingen del alls. Den krassa
sanningen är att det sammanhanget som är avgörande för om
resultatet blir det förväntade eller ej, däremot är det långt kvar
till att någon form av magi infinner sig.
