Nu har det gått ganska exakt ett år
sedan jag la krönikeskrivandet på hyllan. Motivationen började
tryta och behovet att lägga det hela åt sidan för en längre tids
eftertanke blev allt större. Det föll sig helt naturligt efter 10
år och 100 alster. Jag har sedan dess fått flera förfrågningar, men
jag har helt enkelt inte haft den rätta längtan förrän nu. Kanske
är det alla spontana kommentarer, många med superlativ, som fått
mig att längta igen. Kanske är det privilegiet att skriva om något
som berör i allt större utsträckning som väcker längtan. Oavsett
vad som väcker den känslan så är längtan en av de härligaste
drivkrafterna och den tycker jag vi ser för lite av i dag.
Oavsett vad som ger motivation är motivationen avgörande för
mycket av det vi presterar. När motivationen inte finns där utan
när något snarare går på rutin så löper vi ofta en större risk sägs
det. Eller? Det är uppenbart att det är avsaknaden av rutiner som
medför att den ena elementära luckan efter den andra gör att
informationen sipprar ut som från ett såll. Å andra sidan kan man
inte täta ett såll bara genom bra rutiner. Vi vill gärna se
händelser ur ett svart/vitt perspektiv. Färg skapar dimensioner och
informations- och IT-säkerhet är ett målande exempel på detta. Det
går inte att tänka enbart svart/vit och det är
grundproblemet.
I alla faser, oavsett om det är rent strategiskt, eller mer
handgripligt kring en analys, i en design, ett införande eller
kanske i en revision, så krävs ett angreppssätt ur flera
dimensioner och ur fler infallsvinklar. Inte sällan krävs samverkan
av flera säkerhetsexperter för att få en fullständig belysning.
Därför kan det tyckas lite lustigt att IT-säkerhetsbranschen är
ovanligt personfixerad.
Personfixeringen är en nödvändighet för att nå ut i media.
Positivt är att för de allra flesta är målet att sprida kunskap
inom området till gemene man. Var och en är medveten om att det är
den enskilt viktigaste preventiva åtgärden. Därifrån är steget
betydligt längre till att vända in och ut på en enskild lösning för
att eliminera alla tänkbara sårbarheter. Här krävs inte bara några
kloka ord utan en otrolig mängd kreativitet i kombination med en
nedtoning av det logiska tänkandet.
Skall vi möta morgondagens hotbilder med risker som vi ännu inte
lyckats förutse krävs ordning och reda i form av riktlinjer och
instruktioner, men det krävs samtidigt ett fullständigt oreglerat
rum där vi ohämmat tillåts lyfta fram den högra hjärnhalvan för att
minimera sårbarheterna.
© 2008 Thomas Nilsson, Certezza AB
