den 6 december 2005 av Thomas Nilsson
Ingen har väl undgått att Sverige med Thomas Bodström i
spetsen driver ett förslag i EU som skall mynna ut i gemensamma
regler för lagring av data om telefon- och Internettrafik. Syftet
är att trafikuppgifter ska bevaras av Internet-, telefoni-,
tjänste- och nätleverantörer under en viss tid för att kunna
användas vid brottsbekämpning.
Dessvärre är förslaget ännu så pass otydligt att man inte kan
avgöra vad som egentligen menas med de olika avgränsningarna.
Förtydliganden som nämnts under resans gång är att man med
Internettrafik endast avser e-post, men man nämner samtidigt
IP-telefoni inom ramen för telefoni. Parallellt finns det
skrivningar som nämner Internet i generella ordalag och i
ursprungsdokumentet radas alla tänkbara protokoll upp. På en punkt
är man dock tydlig, man har inte för avsikt att lagra innehållet
utan endast trafikuppgifter. Var gränserna i realiteten kommer att
dras är synnerligen grumligt.
Helt klart är att hela resonemanget sker på en nivå som kan bli
svår att översätta i praktiken. Diskussionen i EU''''s RIF-råd
(justice and home affairs) handlar inte så mycket om realisering av
förslaget utan snarare hur man skall kunna övertyga parlamentet att
detta är ett bra förslag. Tack och lov har det aktuella utskottet
(LIBE) sågat förslaget. Mötet i RIF-rådet i den 1-2 december verkar
dessvärre inte ha hörsammat utskottets betänkande om att dra
tillbaka förslaget utan ställer sin förhoppning till en omröstning
i parlamentet den 13 december.
Det finns en tydlig trend som förslaget inte tagit hänsyn till och
det är att trafikmönstren ändras. Vi går från att kommunicera med
eller via centrala punkter till att kommunicera sinsemellan. Vi går
från att kommunicera i klartext till att kommunicera i krypterad
form. Vi går från förbindelseorienterade protokoll till
förbindelselösa protokoll.
Den som har onda avsikter, eller bara vill skydda sin integritet,
kommer givetvis att ändra sitt trafikmönster i snabbare takt för
att minska risken att bli röjd. För att trafikuppgifterna skall ha
något värde förutsätts givetvis att man kan härleda uppgifterna
till en dator, allra helst en individ. Detta är inte någon skillnad
mot idag när data inhämtas i samband med en utredning. En tydlig
trend som kan konstateras är att det är allt svårare att göra denna
härledning. Jag behöver knappast redogöra för hur enkelt det är att
dölja sin identitet på Internet.
Jag är stark förespråkare för att använda alla till buds stående
medel för att stävja brott. Tyvärr har det målats upp en bild av
att detta förslag kommer att vara ett avgörande medel i kampen mot
den grova brottsbekämpningen. Mer sannolikt är det att de
trafikuppgifter som lagras i enlighet med förslaget med tiden
kommer att vara värdelöst för den grova brottsbekämpning men det
kanske kan leda till att ett eller annat pojkstreck kan avslöjas
vilket knappast var ursprungstanken med förslaget.
© 2005 Thomas Nilsson, Certezza AB
